17 dagar kvar innan det är dax för mig att ta ett stort kliv framåt eller man kanske ska säga neråt.

Den 26:e oktober är jag planerad att genomgå en gastric banding. För nästan två år sedan var jag till vårdcentralen och bad om hjälp för att gå ner i vikt. Jag har under de senaste 10åren bantat många gånger med varierande resultat. Som bäst lyckades jag gå ner 10kg och det var våren 2002 lagom inför vårt bröllop. Var jätte stolt! Men tyvärr lyckades jag inte helt och fullt utan gick upp dessa kilon igen. Den senaste tiden (3år bakåt) har jag börjat må dåligt av min vikt. Har svårt att känna mig bekväm i alla sociala sammanhang. Tycker att det är jobbigt att gå på fest, bada, aktivera mig som jag önskar m.m

Min ogivning har nog inte märkt så mycket av detta. När jag någon gång har sagt vad man känner så får man alltid tillbaka men inte tycker du så, du som har så bra självkänsla, eller hur?!?!? De skulle bara krypa in i huvudet eller ja kanske själen för att få känna vad som egentligen händer här inne. 

Om operationen kan hjälpa mig att finna det sköna, braiga som jag längtar efter blir jag super glad. Det är med blandade känslor som jag har bestämt mig för operation. Det som är negativt med en operation är att jag känner det som ett misslyckande. Jag är envis och kämpar i alla lägen, ger inte upp osv. Men i detta fall har jag svårt att acceptera att jag måste gå så långt som att ta till kniven för att lyckas.

Det positiva  är att jag förhoppningsvis kommer att få en känsla av att vara snygg, må bra, dujtig och framförallt få börja träna. Vaddå få börja träna jag just nu orkar inte min kropp att träna. 

I morgon börjar jag resan att finna den nya eller kanske den gömda jill.

16dagars drickande av nutrilett. MUMS!?!?!