Många avsked tar man varje år. Avskeden kan vara av olika karraktärer.

I dag skall vi ta ett stort avsked. I dag är det begravning för pappas sambo.

En dag som både känns tung och lätt. Med tanke på all den smärta som Rosie har haft så länge jag kan minnas. Själv skulle jag nog inte klara av att leva med den smärtan en kortare stund. Nu har hon det gott och får vila från sin smärta. 

Nu skall vi finnas vid pappa sida och stötta honom framåt. För framåt skall vi alla.

När det gäller min egen hälsa så känner jag några förskylningssymptom men försöker att skjuta dem framför mig. Vill inte, har inte tid. Så nu biter vi ihop!